Den Sista Droppen Utav Liv-Svart

Mitt hat har aldrig varit såhär starkt Inte heller har min sorg varit så tydlig Långt där nere i fördärvets tempel Frodades jag i min ensamhet Likt en sten i vatten sjönk jag Allt längre ner i det iskalla vattnet Jag tyckte mig aldrig se någon botten Ständigt sjunkandes allt längre ner Här nere i djupet finns inget ljus Inte heller finns någon värme Ingen stjärna lyser längre klart Och här finns ingen vägledande eld Knivens ilskna dans över kall och stel hud Dränerar blodet, den sista droppen utav liv Det som du väljer att kalla för livsglädje Har marorna rövat ifrån mig i dem mörkaste nätter Sakta tynar jag bort För att sedan glömmas Ännu en oristad gravsten skall nu resas Och med tiden täckas av död vegetation