Arbete och bostad-Ulf Lundell

Allt jag vill ha är ett arbete, en bostad Nånting att kalla mitt hem som är mitt Du vet ingenting om hur det är att leva på gatan Hur det att söka värme i en trappuppgång i ett hus som ditt Jag hade allt Det kunde ha gått vägen Jag slogs och kämpade som jag vet att du fick göra med Allt gick omkull en dag Hon gick ifrån mej, tog barnen Jag tog flaskan några trappor ner Du sitter däruppe i din våning på vinden Jag ligger härnere vid ett tjuvat element Du kan dö din död i en grop i jorden utan att veta ett skit om vad jag känt När jag hängt därute i parken med dom andra och Jesus kom upp som ett saligt skimmer ur tunnelbanans undervärldsvärld Jag och dom andra fjylledårarna som säjer att Jesus bara var Paulus Sen dess har jag och dårarna sett världen som den är Du sitter däruppe i din våning... Det är härnere på botten som sanningen ses Man klättrar från födseln vill något annat än det man har Vi jagar vind, bärs av drömmar det är det hela Du sitter kvar, jag föll Är ni fortfarande ett par? Du vet, hon sa att hon älskade mej men det känns som längesen nu när vi var tre där vid Mälarens strand Erkänn, vi var lyckliga när solen glittrade i vågorna och vi satt på den där på filten och sjöng hand i hand Det är först när du förlorar det enklaste, det mest elementära När alla dörrar stängs När det blir riktigt tufft som du inser hur hårt och kallt det är här Arbete och bostad, jag behöver det sorn vatten, som luft Klockorna ringer i den där kyrkan jag inte vet namnet på och ingen av dom som rusar hit och dit vet. vem jag är Jag var nån en gång Jag räknades, jag betydde nåt Folk springer åt alla håll Jag sitter kvar på bänken här