Jesus var en röst i natten-Ulf Lundell

Jesus var en röst i natten Dammet från vägarna men inte heller han visste vart han var på väg Ena dagen timmerman andra dagen helgon även en vis man har sin djungel sina glömda vandringssteg Bakom skynket i ett hus dit bara fördömda går låter hon tyget falla ner inför en Gud som försvunnit bland galaxerna och lämnat kvar bara en gnistrande stjärneskrud Jesus var en fot på stranden där måsar lämnat avtryck och nät hängde på tork och vågorna slog in med envishet som hennes hår slog mot kinden när hennes bröst fick solens strålar att längta efter vind I templet låg en man på golvet och kysste sina pengar När bränderna gått ner till aska föll hans naglar av I ett hus med blåa gavlar gav hon sitt kött och han höll tal på randen av sin grav Jesus var en man från öknen Han visste att en stjärna skulle tändas långt i norr och söder i dom isiga bergen skulle ett farligt folk bländas Han sa: Kom följ mej lämna familjernas trygga hamnar Ett doftspår ger mej Guden genom världen och kvinnors bröst sköten, famnar Jesus lämnade graven och försvann i natten bytte kläder, identitiet Runt Medelhavets kuster drog han från stad till stad Skrev profetior, skickade brev Kom han tillbaks idag och såg vad som gjorts i hans namn skulle han försvinna in i natten igen? För mycket att bära tillochmed för en sån som han som sas vara av himlen sänd