Uppe Bland Traeden-Lisa Ekdahl

Högt uppe bland träden där fåglarna bo Önskar jag sitta i lugn och ro Jag ville jag kunde få sitta i träd och luta mitt huvud in mot barken Jag ville jag kunde få tro en enda dag Att jag aldrig mer behövde gå på marken Namnen du gav mig har jag inte kvar Vem gav dig rätten att säga hur jag var Som om du visste mer än jag vet Om mig, mitt och min belägenhet Du får förlåta du får förstå Du får försöka ta in nu Att jag regerar här i min sfär Du kan inte kalla mig för din nu Jag ville, jag kunde få sitta i en ek Jag ville, jag kunde få glömma hur allt svek mig Allt utom rösten, allt utom min tro Nu vill jag bara sitta här där fåglarna bo Allt det du gett mig vill jag dra isär Allt det du söndrat vill jag vårda här Klättrar jag uppåt mot himlens höjd Hör jag inte när du är missnöjd Jag ser att du talar om jag tittar ner Men hör inte längre vad du vill mig Din mun kanske rör sig men vad rör det mig Jag hör inte vad du säger till mig Jag kan men jag vill aldrig mer klättra ner Låt mig bara vara, låt mig tiga still Jag kan ändå aldrig bli som du vill Om någon ser mig sitta i mitt träd och ropar, kom ner på jorden Så ska jag svara som fåglarna gör Med en sång befriad från orden Jag säger la, la, Högt uppe bland träden där fåglarna bo Önskar jag sitta i lugn och ro Uppe bland träden i hemlighet Återupprättas min värdighet Högt uppe bland träden där fåglarna bo Får allting vila får allting bero Jag säger la, la,