P?Rlemor-Peter Lemarc

Det var vindstilla, jag sg ingen himmel, ingen mne i natt Dimma i luften, nnstans i fjrran hrdes ihliga skratt Det kringresande tivolit, hade gett sig i vg och snabbt lmnat stan Dom tog sitt rostiga swingoplan och for ivg i en sprcklig och tung karavan Torget var de och tomt, bara papper och tomglas och krossat porslin Vid vndkorset satt en gammal man han sa, R det du som r han och tog en klunk eau de vie P hotellets drr satt en papperslapp, stngt fr ssongen, g hrifrn Jag frskte ringa ngon, men telefonen var trasig, bara en sprucken ton Prlemor, ge mej tillstnd att drmma dr ingenting gror, Prlemor, jag hoppas och tror Han stod p trskeln i drren, och sg ut som Rita Hayworth i Gilda Jag sa varfr, varfr, varfr, varfr, hon sa, frga istllet om vi jmt skall frbli blinda Hon var allt jag behvde, d, jag satte mej ttt intill Jag frskte andas, andas s djupt som, lungorna vill Det var ngonting med henne som gjorde mej frsvarsls, Som gjorde dsligheten s angenm Som nr man strvar vilse i ett barns hjrterum, och str vid en pltslig fontn Och pojken som en gng var jag, satt p ett tak och sg allting, han grt Med en brunn av trar, han hade bl serpentiner av saknad, i knt Prlemor, ge mej tillstnd att lska dr ingenting gror, Prlemor, jag hoppas och tror Jag vet inte vad som hnde, jag mste somnat en stund Ngon slickade min kind och jag vaknade, det mste varit en hund Och det var nnu en ny dag, nnu en mnad, ett nytt r Nu vntar jag p att snn ska falla, och tcka ver alla synliga spr Prlemor, ge mej tillstnd att leva dr ingenting gror, Prlemor, jag hoppas och tror