Du frälste mig i sista stund-Benny Anderssons Orkester/Helen Sjoholm

Vad visste jag när jag for bort den sommaren en jagad kvinna utan liv, vad fanns för mig där ute i förskingringen Men jag steg av mitt tåg, jag vet så väl där stod på min biljett Det här är en stationen längre än så här har ingen stackars mänska rest så vitt man sett Då kom en kvinna fram, hon var så ung i famnen bar hon på ett litet litet knyte Hon var så allvarsam och rösten tung när hon sa; du är den rätta, nu gör vi ett byte Jag tar din ensamhet, i gengäld ska du få mitt barn av mig Allt som betyder nåt är hennes bästa och hon får det tryggt och bra hos dig Vi såg varandra djupt i ögonen och så slöts vårt förbund Och så försvann hon som hon kommit och i famnen bar jag dig Du frälste mig i sista stund Jag tog omhand ett barn så gott som jag förstod med kärlek, fantasi och glädje och det tror jag med en moders tålamod Mitt hjärta spratt varenda gång jag hörde ljudet av din röst Mest var den fylld av skratt och gråten ja den såg jag alltid som en möjlighet att ge dig tröst Hon väntade på nån, nån vilsen själ som mistat allt och därför allting har att vinna Så fick hon se en sån och tog farväl av sin oskattbara börda för att sen försvinna Jag var helt stum och kunde bara känna tyngden på min arm Vad var det som hon gett mig och som gjorde mig så lugn och oförklarligt varm Men hennes handling hade säkert sin bevekelse och grund Hon ville nog att jag en gång skulle berätta för dig hur du frälste mig i sista stund För varje dag som gått min tacksamhet har blivit större för nu vet jag vad hon gav mig Det kärleksbarn jag fått och ingen vet om hon inte funnits vad det hade blivit av mig Vi såg varandra djupt i ögonen och så slöts vårt förbund Och sen försvann hon som hon kommit och i famnen bar jag dig Du frälste mig i sista stund