Minimalen-Kent

jag har en vän jag aldrig saknar jag har en dröm som slagit in och jag märker inte ljuset som smyger in och jag ska tänka före handling vända andras kinder till jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna jag ser allt jag kastade bort min rättframma ursäkt var livet är ovanligt bra på att hinna ikapp det man slängt babyface tror på sin tro på sig själv men den ska du förlora igen (igen) igen (igen) en gång tänkte vi på resor kort varsel bara ge sig av där varje flygning blev en snabbkurs i att gå under jag hade en vän som kallade mig känslig som kanske kände mig för väl men den versionen utav joakim är försvunnen jag såg dig i parken ditt rödaste hår lukten av snöfria gräsmattor våren kom som en storm i april en enorm känsla av frihet tyngre än sorg den ska du förlora igen igen du är en vän jag lärt mig sakna du är en dröm under konstruktion jag låtsas sova men är vaken när du smyger in och vi kom aldrig iväg till memphis blev ingen pilgrimsfärd till väst och det där blinda fanatiska drivet är något jag kan sakna drömmen om graceland mytsvulta barn grindarna öppnas och spöket av elvis står i sin gränslösa ensamhet kvar söker förtvivlat sin förlorade integritet den kommer aldrig igen igen