Senast Jag Såg Änglarna-Peter Lemarc

Jag vet inte riktigt var jag ska brja nnstans, Orden frsvinner ur min hand Jag blir till en torrlagd klippa som nnu minns havet, Bloss som magnesiumblixtar ibland Jag minns att den vintern varit kall som ett lik, Men vren fyllde oss med blod Vi mttes i korsningen bortom ndhllplatsen, Tummen i luften, vrlden var god Och jag var en kung och du var min drottning, Vr tron var en sovsck nnstans lngs vgen Som syster och bror under broarna, Men regnet kom jag tog en tgbiljett, Fr dom sista pengarna Var det lngesen eller alldeles nyss Jag minns inte, senast jag sg nglarna Han kalla sig Vito, vi for i hans Folkvagnsbuss, Han gmde sitt grs i en skokartong Med sin vandrande pinne i fickan och allting till salu, Han sov i sin buss och vi i en trappuppgng Han gav oss tv rd, skratta aldrig t vgen, Och borsta tnderna morgon och kvll Vi skratta och tyckte han talade i tungor och s, Vi var som tv barn, p en bordell Och han lt s blaserad nr han sa att han visste, Att inte en enda mnniska bryr sig Vi svor att aldrig bli cyniker Men regnet kom jag tog en tgbiljett, Fr dom sista pengarna Var det lngesen eller alldeles nyss Jag minns inte, senast jag sg nglarna Och regnet slog mot perrongtaken Som om det var sista natten innan en lng, lng frd Jag satt i ett fnster klarvaken Och sg mitt tg komma in p vg mot en annan vrld Nej, resorna blir aldrig som man planerar dom, Fast man tror att man ger varje stund Och man flyr utan att ha lst ett enda mysterium, Eller dr av trst alldeles invid en brunn S ljug aldrig och sg att du skt mig verallt Jag vet du kan vgen, du kan vgen till min drr Sanningen ligger som en klump i din hals, Just dr lgnerna lg frr Och V