Bortom det blå-Lisa Ekdahl

Jag såg en man vada ner i vattnet Jag frågade vart han skulle gå Han sa: -Jag går dit benen bär mig Det ska inte va svårare än så Han talade om himmelen och havet Han valde de slitnaste ord Men orden fick liv då de kom ur hans mun Ja, det var som om jag plötsligt förstod Att vi är många som talar om havet Men få har havet i sin blick En gång mötte jag en man med såna ögon Men ingen jag frågat vet vad han gick Och vi är många som talar om himlen Men få kan förstå en evighet Jag såg en man han bar himmelen inom sig Men var han finns nu fins det ingen som vet Jag såg en man vada ner i vattnet... Han såg solen i ögonen Han var lätt som en vind Han såg bortom det blå på himmelen Då han gick föll en tår på min kind Att vi är många som talar om havet Men få har havet i sin blick En gång mötte jag en man med såna ögon Men ingen jag frågat vet vad han gick Och vi är många som talar om himlen Men få kan förstå en evighet Jag såg en man han bar himmelen inom sig Men var han finns nu fins det ingen som vet