ken-Robert Broberg

Ja. Vi vaknade p morgon, Klockan var ju bara fem. Jag mrda vckarklockan, Och s la vi p en rem. Ner till receptionen fr att hnga med, En bussresa till Kairo fr du se. Ken. Ken. Fan, ja va ju knappast vken. Det va ken! Ja. Vi hade bara rullat nra tusen meter, Blev vi stoppade av en snn kontroll man skulle tala om vad man heter. Vad man har fr hrfrg och vad man har fr skor, Var morsans fasters brorsa bor. Fan, det e ju ken! De e ken! Som nn jvla skolklass vilsen med sin frken. Det e ju ken! Hur det va s kom vi ivg d, Och frst s va det berg sen va det nnu mera berg. Och alltihopp hade en sn hr skitbrun frg. Sand, sand, sand, sand, grus och stoft, vilket jvla land! Det e ju ken! Fan det e ken! Jag tnkte: det blir vl bttre runt krken, Men det var nnu mera ken! S krde vi pltsligt in i nn jvla dimma, Chauffren spydde och guiden svimma. Behvde man bajsa, d fanns det en mugg, Men ingenting fundera man sg inte ett dugg. Det va ken! Fan vilken ken! Va? Men gissa om det lukta mken, Det va ken! Jag tnkte: Hur mnga drome'dar skulle det hr hlla p? Fr jag brjar nmligen lite konstigt m. Jag sg ngra mrkliga figurer p ett krn, Be-du-in sista bn. Det va ken! Ken! Jag drmde mardrmmar och dansade med spken, Ja det va ken! Allright, Lets go! Du vet, resans ml de va ju Tutan Kamon, Guiden ropade comon', comon' comon! 14 tusen busslaster samtidigt p sprng, Kn va ju fr fan elva resor lng! Det va ken! Vilken ken! Och det sger jag, av nn jvla tutte sg jag fan inte rken, Det va ken! S brja guiden pltsligt frhra oss av Mecka, D tnkte jag: Nu fr det vl frfan rcka! Sitta i Sahara, och inte kunna svara, Tillbakaflyttad till kvarsittarnas skara! Det e ju ken! Ja visst fan e det ken! Tnk dig sjlv, jag menar, vilket fotfel knnertcknar Gken? Det e ju ken! Va? Allt detta hnde ju femtusen fre krist, Javisst, javisst, javisst. Men vad fan har vi fr gldje av det hr och nu, Nr man sitter hr och kkar nn slags wokad gnu? Det e ju ken! Ken! Dom ska ju ha s jvla mrkvrdigt kk men, Det e ken! Allright, Lets Go! Jag satt dr och drmde mig tillbaks till min egna frlossning, Jag tnkte: Nu ska det bli skoj och hoppa ut och ropa mossning'! Genast va de nn dr som slet och drog, Jag skrek ju frfan s morsan nstan dog! De va ken! Jag kommer ihg: Det va ken! Jag tnkte: Kan inte farsan ha haft kondom p Lken? De va... N! nej men den hr ska inte va med hr. Ej, den bara slank in. Nu ska vi se... Rtt som det var kom vi ner i nn katakomb, Hade jag kunnat hade jag slptt en bomb! Javisst, fan, syret tog slut, Jag fick klaustrofobi och kunde inte komma ut! Det e ju ken! I ken! Jag tnkte: Ni som livets mening sken, Frsk i en ken! Nej, ni frstr skert att jag skojar bara, jo, Det r underbart att i en ken fara-o! Men Neffra titta, s pyramidal Byggnadskonsten r hr vid Nilens dal! I knen! Ken! Man mste verkligen beundra alla oddlighetsfrsken, Hr ute i ken! En sak r sker, timglasen som str dr i Sina-i, Dom kommer sanden aldrig att sina i! Och sen vinka vi t Spfinxen ajken, Dr ute i ken! Okej, Bye-Bye! Ja, d har vi rest frdigt, d har vi kommit hem igen, Och det sgs att man fr perspektiv p sitt liv nr man kommer hem, med alla sina vykort osorterade. Nr ens dotter kommer in och sger: Jag vill ut och leka, Stannar hon vid sandldan och brjar peka! Ken! Fan det e en ken! Den e fr liten fr henne vr frken, Det e ken! Hejd!