Hll Mej! . . . h, Ingenting-Ulf Lundell

Nu visar klockan nästan åtta, Och gul som guld går solen ner, Snart leker människan katt och råtta, På sitt manér Här inne ringlar rök mot taket, Och glasen glimmar rött av vin, Så långt ifrån men vid din sida, Okänd och fin Håll mig! Håll mig! Håll mig! ...åh ingenting Du gav mig allt, du gav mig inget, Du tog tillbaks allt som du gav, Allt som jag har nu det är inget, Av det du gav Jag borde sitta på någon klippa, Och tänka över allt det här, Framförallt så vill jag slippa, Att bli kär igen Håll mig! Håll mig! Håll mig! ...åh ingenting Jag stiger aldrig mer in i kärlekens hus, Jag skickar inte ens min spion, Jag aktar mig för kärlek som för vinets rus, Jag lyssnar inte längre på det där, Om att allt ändå är samma illusion Jag borde snabbt gå härifrån, Jag borde inte sitta kvar, Hon ser åt mitt håll, jag åt hennes, Jag sitter kvar Jag borde inte dricka mera, Det gör mig svag och sensuell, Inte en gång till i fällan, Inte ikväll Håll mig! Håll mig! Håll mig! ...åh ingenting