I Roslagens Famn (Calle Schewens Vals)-Sven-Bertil Taube

I Roslagens famn på den blommande ö där vågorna klucka mot strand och vassarna vagga och nyslaget hö det doftar emot mig ibland Där sitter jag uti bersån på en bänk och tittar på tärnor och mås som störta mot fjärden i glitter och stänk på jakt efter födan, gunås Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron till angenäm styrka och smak och lyssnar till dragspelets lockande ton som hörs från mitt stugugemak Jag är som en pojke, fast farfar jag är ja, rospiggen spritter i mig Det blir bara värre med åren det där med dans och med jäntornas blig Se måsen med löjan i näbb, han fick sitt men jag fick en arm om min hals O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt spel opp, jag vill dansa en vals Det doftar, det sjunger från skog och från sjö i natt skall du vara min gäst Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö när solen går ner i nordväst Då vilar min blommande ö vid din barm, du dunkelblå, vindstilla fjärd och juninattsskymningen smyger sig varm till sovande buskar och träd Min älva du dansar så lyssnande tyst och tänker att karlar är troll Den skälver, din barnslig hand, som jag kysst och valsen förklingar moll Men hej, alla vänner som gästa min ö Jag är både nykter och klok När morgonen gryr, skall jag vålma mitt hö och vittja tvåhundrade krok Fördöme dig skymning, och drag nu din kos Det brinner i martallens topp Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros han dansar när solen går opp