Odessa-Ulf Lundell

Jag gr dom hr gatorna p dagarna Jag gr dom p ntterna ibland Min lgenhet r som en cell i ett fngelse i ett frmmande land Alla jag knde allt jag kunde ta p glider undan Jag r rdd att dras in i mrkret fr gott Jag sitter i stolen Jag drmmer, jag blundar Folk p gatorna ser ut som robotar Deras gon r alldeles dda Dom har munnar som fiskar Fr bleka och fr kalla fr att blda Det fanns fruar, det fanns barn det fanns berg att ta sig ver Dom r p sina hll nu och dom har vad dom har och behver Dom sger att den gamle mannen som bor i huset dr snart r helt begravd under travar av tidningar, travar av bcker och saker han har Han bara sitter dr inne slpper aldrig in nn Jag gr frbi, det r inte svrt fr mig att man kan bli sn Du nr en punkt dr inget tycks betyda nnting lngre Allt slcks ner och cirkeln runt dig sjlv blir allt trngre Om ntterna kommer dom ensamma och vldsamma ut Ngra hamnar i nn annans sng fr en natt, andra p en sjukhusakut Hromnatten gick jag frbi en fotoaffr Rutan var krossad det lg ngra kameror kvar Jag tog en Nikon och sen stod jag dr ett tag, men inte en mnniska kom bara ett frlskat par Dom gav mig ett leende Son tog jag ngra bilder av mig sjlv i spegeln i hallen och satte in dom p match.com nsta kvll Fick svar frn Elena i Odessa Hennes far var stridsflygare gick ner i en sj utanfr Poltava Hennes pojkvn slog henne Hon ville ha familj, man och barn Hon bor med sin mor vid Svarta Havet Hon ser levande ut hon r vacker och glad Hon vill ngonting Jag har aldrig varit dr Jag kan ge henne vad hon vill ha