Strippan-Lars Demian

Ett förväntansfullt sorl i publiken Någon tränger sej fram för att se Till dunket av disco musiken Gör hon högklackad entré Likt kärlekens löften hon vickar på höften Genom rummet går det ett sus Luften är rökig ett fyllo blir stökig När hon långsamt knäpper upp sin blus Sen tar hon ett par steg över scenen Och sätter sej ned på en stol Rullar strumporna av benen Och glider ur sin kjol Blickarna brinner när Bh:n försvinner Och blottar hennes bleka bröst Till skränen och ropen från den berusade Hopen faller trosorna som lövet en höst Sen står hon där naken framför dom I strålkastarens bländande sken Med ett leende lite fräckt som förför dom Bugar hon och försvinner från scen Hon är klädd på en minut sen skyndar hon ut Och tar sista nattbussen hem Hon gör en kopp te men hon kan inte le Och i morgon är det måndag igen