Griftefrid-Falconer

En fager ung mö bär på älskogens skam Ty åt syndernas frukter man aldrig glädjas kan. En höst kväll så rå efter lönndom och mord Hon ett barnlik begravde uti ovigd jord. En dag blev hon vigd, uppå logen stod fest Efter gästerna lyssnat till sin sockenpräst. En fela I dur, uti dans bruden förs När en stämma I moll så från springorna hörs: "Kroppen min är för långer För graven som är för trånger, Ruttet och rått är mitt linne, Längstansfyllt mitt sinne." Tre män tog till mod och så grävde de opp Till sin fasa och sorg ett spädbarns döda kropp. Nu dansar hon bruden som just blivit gift Med en uppstigen myling mot sin egen grift. "Kroppen min var för långer För graven som var för trånger, Griftefrid jag nu vunnit När jag mor min funnit" [English translation:] A young maiden fair, the shame of lovemaking bear For by the fruits of sin, you never can rejoice. One autumn evening so raw, after secrecy and murder In unblessed soil an infant she bury. One day she was wed, in the barn a celebration was held After the guests heard their parish priest. A cheerful violin, into dance the bride is taken When a miserable voice through the floorboard cracks are heard: "My body is too long For the grave which is too narrow, Rotten and cold is my gown, Wishful is my soul." Three men took courage, and so they dug up To their horror and grief, a child's dead body. Now she dances, the bride who just got wed With an ascended myling, towards her own grave. "My body was too long For the grave which was too narrow, Peace now I won When I mother mine found."