Vad är det som bekymrar Sara Wehn-Lars Winnerback

vad är det som bekymrar Sara Wehn var våren inte blek och varm och lika ny som förr var viljan inte hög och hård som sten har nån sett vart hon tar vägen när mörkret rullar in vart hon skyndar under gatlyktornas sken hon kryssar över torget men sen tar spåren slut vad gör hon där när timman är så sen var inte natten vacker ljummen, tyst och still var inte livet rättvist räckte tiden inte till vad är det som bekymrar Sara Wehn nu avgår sista tåget från en mörk och tom perrong varför kan hon inte säga vad hon vill luften är så tung inatt och gräset vått och svalt som andetag av vit Koonunga Hill fråga var hon varit och vem hon vart och sett ifall hon korsar torget en gång till var jag inte ärlig fanns det mer att ge vad är det som hon gömmer varför får jag inte se vad är det som bekymrar Sara Wehn hon skyndar ut ur porten med en ostörd hemlighet jag lämnar inte vakan tills jag vet, vad är det som bekymrar Sara Wehn