Förtvivlan min arvedel-Shining

Jag ser svart, min syn den är fördunklad Ingen tro och inget hopp och ingen kärlek Jag ser svart, gator, hus och torg Jag ser svart, och ingenting betyder någonting Förvivlan, varthän jag går och varthän jag ser Förtvivlan, min arvedel Och jag vet att allt det jag säger och gör Att allt det är fel Men lik förbannat så skriker min kropp Efter mer, och mer, och mer, och mer, och mer Krossad och skadad och bruten itu Systematiskt raserar jag allting som någonsin betytt något för mig Med ett leende maniskt likt en autobahn bred Inser jag slutligen svaret till varför jag inte vill leva något mer Därför att ingenting, ingenting spelar någon roll Nej, ingenting spelar någon roll