Sand-Eva Dahlgren

Sand - Eva Dahlgren Jag vet jag vet det r lngt till dig frn dr jag bor nu jag kanske inte hittar nda fram lngre jag minns bara genvgen genom skogen dr vi gick men jag tror den dagen d vi slutar att vika med blicken r det som nr svalor flyger lgt innan regn orden irras studsar innan de landar det r s det knns ett gammalt foto jag tror jag var elva eller s din arm runt mej och livet lg som en motorvg rakt in i himmel bl vi r som sand vi r som sandkorn i en vind som leker med oss sand i en vind jag vet att ingen vxer upp i samma familj att alla brder och systrar har en egen bild inte ens samma mamma och pappa hur grna vi n vill men jag nskar s att minnet av leken ska bli s stark fr jag tror att det r den inte blodet som fr krleken att leta sig fram genom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker vi hade aldrig samma drmmar men vi blandade blod p en fingertopp fr att det som skulle hnda med oss aldrig skulle f oss att vnda oss bort vnda ryggen till och lta tystnaden ta ver