Sot-The Few Against Many

Sot - The Few Against Many Rök nu sippra och en bolma ut* Frång högar av bräte och skatter Himmelen kommer ned i Mörka moln Medan vresiga flammor gör sitt dån Domedagssjok jämte marken når Solljuset. Det förgår Och allt blir grått Andas in hur allt friskt Nu smakar sjukt För varje stön och pust I ditt bröst Kommer ljuset i tunneln allt mer In i din sfär Då luften smakar aska och sand Och envetet med helvetisk pina Drar ditt liv att så sakteliga sina Ur djupen trummor slå dovt När sprickor och lava nu all mark ta Ett inferno från Jordens livmoder föds Som korsar alla människors stig Virvlande från upp och ned hän Aska i oväder som snö så bränd Hösten och vinter, vår och sommar Äro ett då den-sista Årstiden Allrådig blir Grönskande träd och spirande glas Skinnande marmor och spiror Sunda kroppar och mätta magar Hör nu en historia till från förr Så avlägsen Att Blanda sagor den må bo Stanken milsvida sträcker sig Och lämnar inget där bi Svedda skorpor av en gång Böljande fält Nu vätta och tränkta I kokande ruttet blod Det som nu ljuda I dödens mäktiga lugn Om någon återstod att det se Där smärtan gått som befriare genom över by och stad som en gång florade Där döden tagit bort All färg och sötma Ingen bestå, bara döende glöd Och ruiner klädda i sot! Rök nu sippra och en bolma ut Frång högar av bräte och skatter Himmelen kommer ned i Mörka moln Medan vresiga flammor gör sitt dån Domedagssjok jämte marken når Solljuset. Det förgår Och allt blir grått Andas in hur allt friskt Nu smakar sjukt För varje stön och pust I ditt bröst Kommer ljuset i tunneln allt mer In i din sfär Då luften smakar aska och sand Och envetet med helvetisk pina Drar ditt liv att så sakteliga sina Ur djupen trummor slå dovt När sprickor och lava nu all mark ta Ett inferno från Jordens livmoder föds Som korsar alla människors stig Virvlande från upp och ned hän Aska i oväder som snö så bränd Hösten och vinter, vår och sommar Äro ett då den-sista Årstiden Allrådig blir